"Boken" kapitel 1
”BOKEN”
Inledning
I begynnelsen var hon en strålande vit duva. Hennes långa smäckra vingar slog för glädjens skull.
Av alla som följt hennes färd har hon endast erbjudits blod, smärta och tårar. Elden har rasat i vingspetsarna, hon kan inte längre flyga. Hennes tappra försök att lyfta får de glödgande, fnasiga vingarna att falla sönder ännu mer.
När hon föddes – trots att hon var naken då, så hade hon allt. Tiden har sakta motat bort hennes mod, hennes hopp, glädje och styrka.
Hon är fortfarande en duva… en strålande vacker vit duva. Men ingen ser… ingen ser eller vill kännas vid en duva, som nu ser ut som en sån där vanlig duva man kan hitta på ett torg.
I
När sorgen har lagt sig, när smärtan domnat bort, där borde hatet ta vid!
Det borde det, men det har det aldrig gjort.
Hon har all rätt i världen att hata, allt och alla… för smärtan åsamkad, för smärtan som kommer.
Hon andas fortfarande, men hur är det möjligt?! Efter alla slag borde hon vara död nu.
Hon borde, men är inte det.
Varje minut, varje timme, dag och var vecka… så hoppas hon. Hoppas på att NÅGON ska våga ta sig ann hennes blodiga kropp och sargade själ. Dom ser inte såren dom gör, dom ser inte att med deras ord hennes hopp dom raserar.
Om dom såg just hur många stygn det blev, om dom såg just hur många droppar blod det kom… skulle dom då kunna såra lika lätt, flera gånger om?
Dom som ser, men ändå aldrig bryr sig… hur får man dom att verkligen se? Dom blundar, för den kärlek som endast kommer av att man är två. Men varför?
Hon ser par, hand i hand. Ser kyssande och värmande famn… inte en enda av dessa hon känner.
I hennes drömmar kommer dom fram. Han som håller henne ömt i sin famn, han som aldrig skulle lämna hennes hjärtas hamn. I drömmarna får hon älska fritt, ge av allt som hennes bägare håller. Men när hon vaknar finns såren kvar, de torkade tårarna & fortfarande inget hat.
Lilla flickan kurar ihop i ett hörn… vågar inte le, vågar inte ge. Hennes hav av känslor är för mycket att klara av.
Liten flicka drömmer sig bort & hoppas på att livet blir kort.
Att få vara trygg, omhållen & avhållen är blott en dröm.
Styckad, stympad och bedragen, fortfarande inget hat.
Vem vill älska en sådan blodig kropp och sargad själ, endast en djävul eller demon… som ändå inte henne vill ha… för hon är inte kapabel till hat.
Hon vill dock! Ja, hon vill!
Hon vill hata allt med kropp och själ. Hon vill hata dig för allt du gjort och för allt du inte ens tänkt att göra. Hon vill med hat dig förgöra!!!
Gör dig beredd… om hon någonsin lyckas komma till hat… det är den dagen då himlen färgas röd… då du inte är något annat än död.
